Logga in
Tillbaka
20 november 2020

Bolagsstyrning och korruption i Kina

Att Kina är en mycket integrerad och närapå omistlig del av världsekonomin vad gäller handel och industrivaror blev om inte förr tydligt under pandemins inledande skede när oron för kinaberoende leverantörskedjor var påtaglig. Landets roll i den globala finansiella sektorn har däremot varit långsammare att utvecklas med valutakontroller och begränsningar för utländska investerare att handla med vissa aktieklasser som delförklaringar.

Under de senaste åren har dock de utländska investeringarna i kinesiska värdepapper accelererat med en fyrdubbling av värdet på kinesiska aktier och obligationer i utländska investerares portföljer från 2016 till 2020.[1]

I takt med investeringarna ökar också naturligtvis intresset för kinesisk bolagsstyrning och fler och fler investerare vill också rösta på kinesiska bolagsstämmor. Samtidigt är det en bolagsstyrningskultur och en näringslivs- och samhällsstruktur som är mycket avlägsen och som därför kan vara förvirrande och lite avskräckande för många investerare.

I en artikel i Journal of Corporate Finance från 2006 beskriver forskarna Gongmeng Chen, Michael Firth, Daniel N. Gao och Oliver M. Rui hur ägarstrukturer och styrelsesammansättning delvis kan förklara frekvensen av bolagsbedrägerier.[2] Enligt analysen, som baseras på sanktionsdata från Chinese Securities Regulatory Commission, tyder på att ägarsammansättningen är den klart svagare av de två förklarande faktorerna. En viss postiv effekt, alltså färre sanktioner från reglerande myndighet, återfinns bland bolag med högre andel utländska ägare medan bolag där den dominerande ägaren är ett statligt ägt bolag (SOE) har en högre förekomst av bedrägerier och falsifierade räkenskaper. Dessa resultat är ganska svaga, men är en indikation på att utländska investerares krav på ökad insyn och kontrollerande funktion kan spela en positiv roll för den kinesiska finansmarknaden.

En klart större effekt på frekvensen av sanktioner för bedrägerier och liknande förseelser kan kopplas till styrelsesammansättningen. Bolag med en stor andel externa (ej anställda) ledamöter i styrelsen har klart färre bedrägerier vilket är i linje med forskarnas hypotes och vad som oftast anses vara god bolagsstyrning på de flesta marknader. Bolag där styrelseordförande har en kort tid på sin post har fler sanktioner än andra bolag, kanske tyder det på ett problem med oerfarna ordförande som inte kan kontrollera ledningens aktiviteter på ett adekvat sätt. En svag effekt kan också skönjas av att kombinationen av rollerna som VD och styrelseordförande kan vara korrelerat med fler sanktioner.

Även om studien har några år på nacken är det intressant att se att ett par av de tydligaste effekterna går väl i linje med de krav som internationella investerare ofta försöker få gehör för, på fler marknader än den kinesiska. Den positiva effekten som utländskt ägande och cross border voting tycks föra med sig är också intressant att begrunda i och med det kraftigt ökande utländska ägandet under de senaste åren – kanske kan det vara en grund för förbättrad bolagsstyrning i kinesiska bolag under kommande år.